365 rpm

2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...

2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Brittiska Everything Everything och deras album Get to Heaven . Även om Manchesterscenens heydays sedan länge är över kan man kanske skönja Joy Div...

Processen med att översätta denna bloggs innehåll till engelska för att framöver publicera texter parallellt är startad. Ännu dröjer det en tid innan vi är ikapp, men redan nu kan man kika in och kolla det som är klart. Adressen är nästan den samma och namnet är 365 RPM . Welcome! Så småningom kommer layouten att uppdateras även på dessa sidor för att ge ett mer enhetligt uttryck.

Nyupptäckter Säga vad man vill om alla dessa streamingtjänster vars symptom till stor del underminerar alla artisters möjligheter till att sälja hårdvara, men samtidigt har det knappast någonsin funnits dylika möjligheter för den enskilde lyssnaren till att upptäcka tidigare aldrig hörd musik. För mig är nog just streamingtjänster och sociala media de främsta sätten att stöta på för mig ny musik. Kvar finns ändå det som jag alltid upplevt som det optimala. Livemusiken. Att upptäcka ett band under deras liveframfträdande lämnar oftast de starkaste intrycken. Också musik som man tidigare aldrig riktigt fattat, kan ge helt nya dimensioner vid en konsert. 2024 års lista på nyupptäckt musik som gett störst avtryck, ser ut som följer: 1. Sleaford Mods ( Divide and Exit ) Sleaford Mods Iggy Pop var den som introducerade alla sina följare (inklusive undertecknad) på sociala media för Sleaford Mods. Detta genom ett klipp där hans papegoja dansade till duons låt Tweet, Tweet, Tweet från albumet...

Vid det här laget hade Johan Edlund sedan länge skakat av sig det svenska dödsmetallspöket som han sprang ur under sent 1980-tal. Senast efter debuten Sumerian Cry , integrerades de gotiskt inspirerade tongångarna i Tiamat s fjälliga kompositionskropp och fick vart efter allt större utrymme tills de ungefär vid tidpunkten för uppföljaren till  A Deeper Kind of Slumber inte var mycket mera än en generad replik av Andrew Eldritch senare utgivningar. Nu kanske det verkar som om Tiamat är ett enmansprojekt och det är det i viss mån. Åtminstone om man ser till bandets medlemsomsättning och vem det är som skapar det mesta. Så väl textmässigt, musikmässigt, visuellt, och konceptuellt så är det just Johan Edlund som står som upphovsmakare. Han har dessutom alltid ett finger i burken då det gäller produktion. Om inledningsstycket i denna text anses vara pejorativt, är det bara för att försöka skapa någon sorts balans i reflektionen.  A Deeper Kind of Slumber är nämligen ett mästerv...

Ett musikalbum som är bra lockar till fler lyssningar än den första. Efter snart 50 år av lyssnande, är min uppfattning att musik som berör mig känslomässigt på djupet är den som uppnår detta kriterium. Vad består då den typen av musik av? Det innefattar nästan lika mycket mig själv som lyssnare som musiken jag lyssnar på. Många gånger har jag "insett" hur bra ett musikstycke, ett band eller en artist är först åratal efter att jag hörde det/den för första gången. Det handlar alltså lika mycket om var jag befinner mig känslomässigt just i den stunden jag lyssnar, som det handlar om musiken i sig. (Att musik inte skulle påverka mig känslomässigt lika mycket nu som medeleålders gubbe som den gjorde då jag var tonåring, stämmer inte. Människan är formativ ända tills hon inte längre är formattiv.) Därför kan åtminsone jag inte sätta ett hållbart vitsord på ett album utgående från den här aspekten. Och även om (åtminstone) just denna del av en recension alltid beskriver recensenten...

 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...

Pitchshifter var det där perfekta bandet som uppstod i death- och industrimetallens utkanter. Perfekt i just det häseendet att det var en fulländad avvägd kombination av de bägge nämnda subgenrerna. I synnerhet debuten Industrial uppvisade en aldrig tidigare hörd musikalisk smältdegel av trummaskin, nerstämda, tunga och samtidigt skriande karga gitarrer samt en vokalist som helt hängav sig till de gutturala stämmorna. Ett koncept som bland andra Fear Factory åtminstone delvis nappade på tre år senare. Orsaken till att debutalbumets vokalist Mark Clayden  strax därefter skulle överlämna mikrofonen till sin bror JS Clayden , kan vi bara spekulera i. Ljudbilden på den efterföljande EPn Submit  uppdaterades inte nämnvärt och erkännas ska att undertecknad först i och med bakgrundskontrollen inför denna resension inser att vokalistbytet skedde redan efter debutplattan. Inför Desensitized   skedde däremot en hel del uppdateringar. Såväl konceptuellt som i banduppsättningen. T...

Om en debutskiva som innehåller 22 låtar som sammanlagt sträcker sig över 40 minuter, följs upp ett år senare med ett album som innehåller 10 låtar som sammanlagt tar ungefär 3 minuter längre, så har väl någonting förändrats vad gäller komposition och arrangemang? Jodå. Kanske inte i den traditionella popmusiklyssnarens öron. Inte till först åtminstone, men uthållighet är utvecklingens ena förälder och visst vill vi väl alla utvecklas som musikkonsumenter? Om ditt svar är ja så är Carcass kanske ändå inte det jag först skulle rekommendera, men om man orkar plöja igenom den traditionella heavy metal stigen och törs fortsätta genom thrash metallens förlorade marker så står man inför ett antal val, där subgenren grindcore är ett av de mest extrema uttrycken. Och det är där vi nu står i och med Liverpoolbandets andra album Symphonies of Sickness   (1989). Gitarristen/vokalisten Bill Steer hade redan 1987   deltagit på Birminghambandet Napalm Deaths debutalbums B-sida med sina t...

Inte nog med att vi fick vänta över fem år sedan senaste skivsläpp, försenades därtill The Last Will and Testament med en dryg månad. Detta på grund av diverse produktionsförseningar. I det här fallet gäller det produktion av hårdvara och inte den där processen med att skapa själva musiken. Musikproduktionen var nämligen klar redan i mars efter inspelningssessionerna på ansedda Rockfield i Wales. Det är 25 år sedan Opeth gav ut sitt senaste konceptalbum ( Still Life ). Ett uttryckssätt som dock är relativt vanligt inom genren progressiv rock / metal. Det att Opeth tvingades till en senareläggning av utgivningsdatum kan kanske ses som tur i oturen i och med att utgivningen nu sammanfaller med 50 års dagen av Genesis konceptalbum The Lamb Lies Down on Broadway . Travis Smith har skapat omslag till nästan alla Opeths skivor På tal om progressiv rock. Jethro Tull var i tiderna även de goda förespråkare av konceptalbum och ibland till och med parodierande av de samma. Bandets grand old...

Den 22 november verkar vara ett lämpligt utgivningsdatum åtminstone för vissa konceptalbum. På 50 års jubileumsdagen för denna, släppte det svenska progmetalbandet Opeth sitt tredje konceptalbum The Last Will and Testament. Mer om det kan du läsa om i ett annat inlägg om du vill. The Lamb Lies Down on Broadway är Genesis sjätte studioalbum och det sista med sångaren, flöjtisten och visualisten  Peter Gabriel . Diverse artistiska slitningar inom bandet hade bubblat under ytan redan en tid och i och med Gabriels skiftande fokus inför och under inspelningarna av skivan, skulle slitningarna alltså få splittrande konsekvenser. Även om textförfattandet tidigare hade fördelats på flera medlemmar i bandet, var storytelling nog Peter Gabriels forte från dag ett. Tanken var att kulminera detta med det konceptuella narrativet på The Lamb Lies Down on Broadway. En berättelse som starkt bidrar till den musikalliknande känsla som löper genom albumet och även om det naturligtvis är av fördel at...

På den där tiden då skivor ofta hade olika utgivningsdatum kunde människor på andra sidan Atlanten ta del av denna redan i augusti, medan vi européer snällt fick vänta till den 16 november 1988. På den tiden gick diskussionerna heta kring vem som uppfann death metal och vilken skiva som var den första i genren. Till viss del fortgår den diskussionen och kommer väl aldrig att ta slut så länge människor inte begriper att musikgenrer inte uppkommer över en natt, utan är lika mycket präglad av evolution som allt annat i världen. Med allt detta i minnet kan vi inte komma runt att Death och Chuck Shuldiner definitivt var bland de första (tillsammans med bland andra Possessed) att placeras i facket death metal och en av de största förgrundsgestalterna för genrens utveckling. Inte minst i Florida där en uppsjö band med samma inriktning följde i spåren av debuten Scream Bloody Gore . Även om uppföljaren Leprosy  kanske inte utger ett särskilt polerat uttryck, vare sig produktions- eller ...

Opeths sjätte album Deliverance  utgavs 2002, sju år efter debuten Orchid . Det kanske man inte skulle tro då man lyssnar på dem sida vid sida. Om man inte såg bandlogon som pryder omslagen skulle man kanske inte tro att det ens handlar om samma band. Men det gör det åtminstone till hälften. Vid det här laget hade Mikael Åkerfeldt så gott som   helt tagit över rodret vad gäller komposition, textförfattande och koncept. Ännu här handlar det primärt om ett extremt ljudlandskap. Man kan till och med argumentera för att det till delar handlar om det mest extrema i Opeths diskografi. Ett rätt intressant faktum i och med att Deliverances systeralbum Damnation ,  som spelades in parallellt, fullständigt kontrasterar åtminstone gällande uttryck. Men det är en annan historia i och med att dessa två utgivningar knappast på något annat sätt inbjuder till spekulation kring att de representerar två sidor av samma mynt. Vid det här laget var bandet dessutom mer samspelta än någonsin. D...

Entombed var Nicke Andersson s åttonde band. Ungefär. Clandestine var Entombed s andra album. Exakt. Nicke Andersson hade just fyllt 18 då den utgavs den 12 november 1991. Alex Hellid var ännu 17... Debuten Left Hand Path  hade ett och ett halvt år tidigare definitivt etablerat det svenska death metal-fenomenet med sitt karakteristiska gitarrsound och med sina nedstämda punkinspirerade kompositioner. Inför inspelningen av Clandestine hade vokalisten Lars-Göran Petrov hunnit lämna bandet och även om konvolutet avslöjar Johnny Dordevic som ny vokalist så var det i verkligheten trummisen Nicke Andersson som utöver skinn och cymbalbankandet, den här gången stod för det gutturala i Sunlight Studios . I övrigt var bandet intakt. Dessutom fick man ett tillskott i Lars Rosenberg som trakterade fyrsträngaren.  Thomas Skogsberg stod självfallet för produktionen och Dan Seagrave  åter igen för omslaget. Dan Seagrave hjälpte med sina omslag många death metal band att etablera si...

Rangordningen av 100 av mina favoritalbum är noggrannare genomtänkt ju högre upp i listan man läser. Listan kan ännu revideras, men efter 24 maj 2025 är den huggen i sten. Länkar till albumen finns markerade och varje album kommer under tid att få en kort beskrivning. 1-10 1.  Scott Walker - Scott 3  (1969) När The Walker Brothers, de där med den där låten  The sun ain´t gonna shine (anymore ), pausade sitt samarbete 1968 fortsatte var och en av dem med varsin solokarriär. Vad som hände med de två övriga är mer än jag känner till, men  sedan ett par år tillbaka är jag personligt väl bekant med Scott Walkers (Noel Scott Engel) tredje soloalbum. Ett album som åren kring utgivningen inte rönte särskilt stora framgångar i och med artistens dragning till det experimentella, vilket då i radiosammanhang inte lät särskilt väl ihop med de i övrigt pop/baroque-klingande arrangemangen. Ett faktum som ett decennuim senare skulle leda honom in i något som snarast måste beskrivas ...