Hur förklarar man det svenska musikundret? Fördomsfria intryck? Uttrycksbehov? Möjligheter att spela och sjunga? Enligt Laleh Pourkarim är kombinationen av dessa parametrar åtminstone en delförklaring till hennes eget val av karriär. Den fria kommunala musikutbildningen kan inte överskattas varken i Sverige eller i Finland.
DIY. Do It Yourself. Fungerar uppenbarligen också utanför punkens snäva ramar. Åtminstone på debutplattan sköter Laleh allt musikaliskt själv. Kompositioner, framförande inspelning, och produktion. Potentiella och faktiska (med facit på hand) hitlåtar med engelskspråkiga texter varvas med Cornelisinspirerade svenska visor med persisk twist. Därtill kan inräknas en låt med persisk text. Denna Lalehs debutskiva är kanske mer en uppvisning av vad hon förmår än en tematisk helhet. Något som i sig inte behöver vara något negativt och delvis hör det kanske till en ny, ung artist med integritet och konstnärlig frihet. Uttrycket blir således följdriktigt rätt spretigt vilket kräver en del av lyssnaren, även om arrangemangen i sig inte på något vis faller utanför ramarna för det konventionella.
Laleh är en multikulturell och multi-instrumentell artist som antagligen får Sting att bli grön av avund (mer troligt rodna av beundran). Hennes integritet går efter sju album heller inte att ta miste på. Hur mycket av världen hon nu faktiskt har erövrat är mer än jag vet, men att hon skulle kunna ta hela planeten i besittning (om hon nu var ute efter det), råder det knappast några tvivel om.
Favoritlåtar: Invisible (My Song), Botadsansökan, Der Yek Gosche
Genre: Vispop
Betyg: 5,2 / 7