Fortsätt till huvudinnehåll

Death - Leprosy (1988)

På den där tiden då skivor ofta hade olika utgivningsdatum kunde människor på andra sidan Atlanten ta del av denna redan i augusti, medan vi européer snällt fick vänta till den 16 november 1988. På den tiden gick diskussionerna heta kring vem som uppfann death metal och vilken skiva som var den första i genren. Till viss del fortgår den diskussionen och kommer väl aldrig att ta slut så länge människor inte begriper att musikgenrer inte uppkommer över en natt, utan är lika mycket präglad av evolution som allt annat i världen. Med allt detta i minnet kan vi inte komma runt att Death och Chuck Shuldiner definitivt var bland de första (tillsammans med bland andra Possessed) att placeras i facket death metal och en av de största förgrundsgestalterna för genrens utveckling. Inte minst i Florida där en uppsjö band med samma inriktning följde i spåren av debuten Scream Bloody Gore.

Även om uppföljaren Leprosy kanske inte utger ett särskilt polerat uttryck, vare sig produktions- eller kompositionsmässigt, så kan den hellre jämföras med bandets tredje utgåva Spiritual Healing snarare än med redan nämnda debut, som var nog så primitivt med en hel del kvarvarande thrash metal-influenser i Slayer och Dark Angel-stil.

Omslaget är kreerat av Ed Repka


På Leprosy presenterar Chuck Shuldiner tre nya medlemmar av vilka två faktiskt bidrar med insatser. Bill Andrews på trummor och Rick Rozz på gitarr. Terry Butler står nämnd som bassist även om det i verkligheten var bandledaren som även denna gång bidrog med den insatsen. Skivan är inspelad i numera anrika Morrisound Recording i Tampa, Florida. Även om Dan Johnsson står listad som producent så är det snarare Scott Burns bidrag i studion som gav störst efterklang. Åtminstone om man läser baksidan på massvis av efterkommande death metal album.

Skivan innehåller endast 8 spår, men det räcker väl denna gång i och med att intensiteten och tematiken inte tar några pauser.

Favoritlåtar: Pull the Plug, Open Casket, Forgotten Past
Genre: Death metal
Betyg: 4,8 / 7

Populära inlägg i den här bloggen

Album of the Year 2024

2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...

Fleshquartet - Fire, Fire (1996)

 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...

Tiamat - A Deeper Kind of Slumber (1997)

Vid det här laget hade Johan Edlund sedan länge skakat av sig det svenska dödsmetallspöket som han sprang ur under sent 1980-tal. Senast efter debuten Sumerian Cry , integrerades de gotiskt inspirerade tongångarna i Tiamat s fjälliga kompositionskropp och fick vart efter allt större utrymme tills de ungefär vid tidpunkten för uppföljaren till  A Deeper Kind of Slumber inte var mycket mera än en generad replik av Andrew Eldritch senare utgivningar. Nu kanske det verkar som om Tiamat är ett enmansprojekt och det är det i viss mån. Åtminstone om man ser till bandets medlemsomsättning och vem det är som skapar det mesta. Så väl textmässigt, musikmässigt, visuellt, och konceptuellt så är det just Johan Edlund som står som upphovsmakare. Han har dessutom alltid ett finger i burken då det gäller produktion. Om inledningsstycket i denna text anses vara pejorativt, är det bara för att försöka skapa någon sorts balans i reflektionen.  A Deeper Kind of Slumber är nämligen ett mästerv...