2000 Underworld - Everything, Everything
2001 Silverbullit - Citizen Bird
2001 Silverbullit - Citizen Bird
2002 Circle - Alotus
2003 José Gonzáles - Veneer
2004 Silverbullit - Arc Light
2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal
2006 Ben Frost - Theory of Machines
2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday
2008 Meshuggah - ObZen
2009 Maserati - Passages
2010 Killing Joke - Absolute Dissent
2011 Kreng - Grimoire
2012 Swans - The Seer
2013 Klaus Schultze - Shadowlands
2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale
2015 Everything Everything - Get To Heaven
2016 Swans - The Glowing Man
2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana
2018 Scars On Broadway - Dictator
2019 Tool - Fear Inoculum
2020 Paradise Lost - Obsidian2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic
2022 Final - It Comes to Us All
2023 Steven Wilson - The Harmony Codex
2024 Everything Everything - Mountainhead
Brittiska Everything Everything och deras album Get to Heaven. Även om Manchesterscenens heydays sedan länge är över kan man kanske skönja Joy Division och ibland även en gnutta The Smiths. Fast å andra sidan gjorde jag nog inte de kopplingarna innan jag visste att E E härstammar från samma trakter som exemplen från 1980 talet. Om det är medvetet eller omedvetet, kan jag inte uttala mig om. Och det är i och för sig kanske inte heler av ett så stort värde att notera, men förmågan att komponera catchiga låtar som håller fantastiskt bra ännu efter 10 års lyssnande, är en egenskap som denna kvartett helt klart besitter.
 |
| Det surrealistiska omslaget är skapat av Andrew Archer |
Get to Heaven är bandets tredje album sedan debuten Man Alive (2010). Sångmelodierna är genuint virtuosa och de tilldragande gitarrslingorna snirklar iväg i ett unikt poplandskap baserat på en ytterligt grundläggande trygg rytmsektion. Vokalisten Jonathan Higgs påstod vid ett tillfälle att Amerikaduon Suicide och då i synnerhet 10 minuters skräckscenariet Frankie Teardrop utgjort en kraftig influens på konceptet Get to Heaven. Rent tekniskt och mekaniskt är parallellen ibland uppenbar, men kontextuellt och i synnerhet specifikt uttryckligen, håller nog Get to Heaven till i betydligt mindre mörka gränder. Åtminstone musikaliskt och det är kanske ett av denna pop-orkesters genuina särdrag; att kombinera och kontrastera en krass lyrik med ett ljudlandskap där det mesta ser möjligt ut.
Efter att ha lyssnat igenom Get to Heaven kan du själv avgöra hururuvida den processen uppnåddes. Oavsett resultat så tycker jag att samtliga efterkommande album av E E förtjänar åtnimstone en genomlyssning. Jag vågar lova att du kommer att återkomma till åtminstone ett av dem!