Om en debutskiva som innehåller 22 låtar som sammanlagt sträcker sig över 40 minuter, följs upp ett år senare med ett album som innehåller 10 låtar som sammanlagt tar ungefär 3 minuter längre, så har väl någonting förändrats vad gäller komposition och arrangemang? Jodå. Kanske inte i den traditionella popmusiklyssnarens öron. Inte till först åtminstone, men uthållighet är utvecklingens ena förälder och visst vill vi väl alla utvecklas som musikkonsumenter? Om ditt svar är ja så är Carcass kanske ändå inte det jag först skulle rekommendera, men om man orkar plöja igenom den traditionella heavy metal stigen och törs fortsätta genom thrash metallens förlorade marker så står man inför ett antal val, där subgenren grindcore är ett av de mest extrema uttrycken.
Och det är där vi nu står i och med Liverpoolbandets andra album Symphonies of Sickness (1989). Gitarristen/vokalisten Bill Steer hade redan 1987 deltagit på Birminghambandet Napalm Deaths debutalbums B-sida med sina tjocka, nedstämda strängar medan Carcass basist/vokalist Jeff Walker knåpade ihop omslaget till nämnda skiva. Carcass bildades 1985 av bägge redan nämnda herrar tillsammans med trummisen Ken Owen då killarna var i högstadieåldern. Även om Syphonies of Sickness inte på något sätt är som bomull i dina öron, så har såväl arrangemang som produktion tagit ett rejält steg framåt jämfört med debuten Reek of Putrefaction. Ett extremt snabbt instrumentalt tempo hör till genren lika mycket som de gutturala ljuden som strömmar ur vokalisternas strupar. Likaså är stränginstrumenten stämda betydligt lägre än den standardstämning som förekommer i de flesta populärmusikaliska genrer. De traditionella grindcorekompositionerna präglas av komprimerade stycken, kraftigt inspirerade av den tidens crust- och anarchopunk. Symphonies of Sickness har dessutom kryddats med en hel del death metal, vilket tvingar till tidsmässigt längre och mer dynamiska kompositioner. Åtminstone om man jämför med debutplattan, som sagt.
 |
| Det hemmagjorda omslaget till CD versionen symboliserar bandets (dåvarande?) inställning till köttindustrin |
Även budskapen i texterna är ofta inspirerade från punken om de så är avståndstagande från eller engagerade i olika samhällsfrågor. Carcass, åtminstone på den tiden, "goretexter" är inte sällan grundliga uppräkningar av obduktionsprotokoll som då helst hålls jämsides med de visuella bidrag som följer med skivomslagen. Måhända ett bidrag till debatten kring köttindustrin. Åtminstone var det något som de på den tiden tyckte var viktigt att framhålla i intervjuer.
Symphonies of Sickness är inspelad i The Slaughterhouse Studios sommaren 1989 och släpptes på Earache Records 4 månader senare.
Genre: Grindcore / Death metal