Tangerine Dream - Phaedra (1974)

Ungefär 52 sekunder in i albumet presenterades det som skulle senare skulle gå till historien som det mest inflytelserika soundet i den elektroniska musiken. De sekvensdrivna tonerna från den modulfunktionella Moogen var på den tiden ett hantverk som måste återskapas varje gång instrumentet väckts efter att den en gång stängt av. Hade Phaedra spelats in i dag, 50 år senare, hade den processen givetvis sett helt annorlunda ut.

Phaedra är Tangerine Dreams femte album, det tredje med samma uppsättning musiker och det första på skivbolaget Virgin. Så här med facit på hand, ter sig titellåten och tillika öppningsspåret en aning trevande, kanske till och med improviserande. Det är i sanning inte en negativ upplevelse, men dock en aning kontrasterande till kompositionerna på de tre efterföljade albumen som i mina öron representerar samma uttrycksformat, ljudlandskap men med en klart tydligare riktning.

Skivomslaget inklusive målning är skapad av multigeniet Edgar Froese

I och med att Tangerine Dreams diskografi sträcker sig över 300 utgivningar så kan det kanske vara ett knepigt åtagande att beskriva den röda tråden genom deras produktioner. Om man nu vill använda sig av mer detaljerade uttryck än "elektronisk" vill säga och även om jag inte kan skryta med att ha hört alla deras utgivningar, så vågar jag nästan på stå att Tangerine Dream aldrig återgått till den krautrock som fanns presenterad inte minst på debutalbumet Electronic Meditation och till viss del på uppföljaren Alpha Centauri.

Om titellåten kan upplevas improviserad, så kan man med fog säga det samma om den efterföljande Mysterious Semblance at the Strand of Nightmares, där Edgar Froeses hantering av mellotronen utgör grunden för de svepande dimmorna över de engelska hedarna. Jo, Phaedra är faktiskt inspelad på The Manor Studio utanför Oxford. Något som tydligen föll trion så pass mycket i smaken att deras följande album Rubycon skulle komma att tillskrivas samma öde.

Med Movements of a Visionary lägger Christopher Franke grunden till det som åtminstone jag hör i mitt inre öra varje gång Tangerine Dream nämns. Här är det sekvenserna i den analoga Moogen som driver världen framåt. Så till den grad att avslutningsspåret, Sequent C, med Peter Baumanns blockflöjt, känns som den ultimata trygga återkomsten till lyssnarens hemplanet.

Albumet sträcker sig över knappt 40 minuter och väljer man att ta del av den på vinyl (vilket starkt rekommenderas!) så är den uppdelad som så att titellåten upptar hela första sidan medan de tre övriga styckena får samsas om andra sidan. Samtidigt rekommenderar jag lika starkt att ta del av albumet på samlingen The Virgin Years 1974 -1978 som finns tillgängliga på CD och på valfri streamingtjänst. Oerhört värdefullt om man vill ta den av detta kapitel i ett lite större sammanhang.

Favoritlåt: Movements of a Visionary
Genre: Electronic, kosmische, ambient, progressive

Betyg: 6,7 / 7