Ok. Kanske inte heller mitt favoritalbum av The Floyd, men det oaktat i mitt tycke väldigt underskattat. Pink Floyds andra, Syd Barretts sista och David Gilmours första. Den förstnämndes delaktighet är här märkbart mindre än på debuten, som i det närmaste tedde sig mera som The Syd Barrett Experience än något annat.
Skivans inledande bassekvens har nått fler öron än vad själva låten Let There Be More Light i sig har. I alla möjliga sammanhang så som samplingar och reklammusik. Bandets, i mitt tycke, mest underskattade sångare, Richard Wright (till vardags organist i bandet), bidrar med plattans bästa sångspår på låten Remember a Day. Till och med Roger Waters stämma är denna gång med marginal godkänd. Åtminstone i den spaceiga Set the Controls for the Heart of the Sun som för mig är skivans absoluta höjdpunkt.
Som avslutning får vi ta del av Syd Barretts ironiska tack och farväl till Pink Floyd med hans låt Jugband Blues. Hans enda komposition på skivan. Bandet hade redan en tid haft problem med Syds engagemang och utan att egentligen någon vågade lägga katten på bordet insåg problemet själv att det var dags att ta sin Mats ur skolan. Även om han efter detta aldrig aktivt deltog i Pink Floyds arbete, så var hans närvaro påtaglig ännu under återstoden i bandets karriär. Samtidigt som han hann ge ut ett par soloalbum på vilka bl a David Gilmour och Richard Wright bidrog med produktionen.
Favoritlåtar: Remember a Day, Set the Controls for the Heart of the Sun, A Saucerful of Secrets.
Genre: Psykedelisk rock
Betyg: 4,2 / 7