Fortsätt till huvudinnehåll

Album of the Year 2021

2000 Underworld - Everything, Everything
2001 Silverbullit - Citizen Bird
2002 Circle - Alotus
2003 José Gonzáles - Veneer
2004 Silverbullit - Arc Light
2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal
2006 Ben Frost - Theory of Machines
2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday
2008 Meshuggah - ObZen
2009 Maserati - Passages
2010 Killing Joke - Absolute Dissent
2011 Kreng - Grimoire
2012 Swans - The Seer
2013 Klaus Schultze - Shadowlands
2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale
2015 Everything Everything - Get To Heaven
2016 Swans - The Glowing Man
2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana
2018 Scars On Broadway - Dictator
2019 Tool - Fear Inoculum
2020 Paradise Lost - Obsidian
2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic
2022 Final - It Comes to Us All
2023 Steven Wilson - The Harmony Codex
2024 Everything Everything - Mountainhead

Den som konsumerar musik primärt i underhållningssyfte, uppskattar kanske inte att somna till den. Jag tror inte att jag ännu lyckats hålla mig vaken genom hela Stochastic, men i det här fallet bidrar det faktumet till en stor del av beslutet att utnämna det till mitt favoritalbum 2021.

Det här är ingen musik man laddar upp till fest med och få är nog de fester som just Carbon Based Lifeforms musik är en del av. Samtidigt vet jag inte om jag skulle rekommendera lyssning till detta album då man befinner sig i ett ångestladdat känslotillstånd, för här hittar vi sällan något tryggt och taktfast att klamra oss fast vid. Detta är en musikform man mår bäst av att bara underkasta sig. Att följa med dit den leder. Och kan man låta bli att ha förutfattade meningar om vart resan leder och bara observerar omgivningen, kommer man i längden att bli en del av den. Till sist kanske det som inledningsvis känns slumpmässigt och otryggt blir självklart och uppbyggande.
Ambient är en av de musikgenrer som för mig dök upp under första halvan av 1990-talet. Då som en kontrast till det jag då under 10 år fullständigt hängett mig till - extremmetal (fast om jag går igenom minnesbanken i mitt inre musikbibliotek, kan jag konstatera att jag nog redan under sent 1970-tal var i kontakt med detta fenomen). Av någon anledning och antagligen av kontrasterande orsaker, ger bägge musikformerna åtminstone mig ett välbehövligt inre lugn.

Carbon Based Lifeforms är en duo från Göteborg som funnits sedan någon gång under 1990-talet och även om man knappast kan påstå att deras karriär gått spikrakt uppåt sedan dess eller ens att det de kreerar har gått igenom några omvälvande utvecklingsfaser, så kan man dock påstå att dessa killar har vetat vad de sysslat med sedan debuten 1998. Nu är jag förstås inte särdeles förtrogen med vad som krävs av en musiker som använder elektronisk utrustning för att skapa sina verk, men i Carbon Based Lifeforms fall låter det i mina öron som att kunskaperna gällande utrustningens möjligheter och begränsningar har funnits sedan dag 1. Skulle någon be mig rekommendera vilket CBL-album man borde inleda sin lyssning med så skulle jag nog säga Interloper som utkom 2010. Den är eventuellt mera lättlyssnad än Stochastic så till vida att den till stora delar har mer påtagliga arrangemang, utan att för den skull pruta på de abstrakta utsvävningarna. I synnerhet i jämförelse med den mainstream populärmusik man bombarderas med i vanliga fall.

Populära inlägg i den här bloggen

Album of the Year 2024

2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...

Fleshquartet - Fire, Fire (1996)

 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...

Tiamat - A Deeper Kind of Slumber (1997)

Vid det här laget hade Johan Edlund sedan länge skakat av sig det svenska dödsmetallspöket som han sprang ur under sent 1980-tal. Senast efter debuten Sumerian Cry , integrerades de gotiskt inspirerade tongångarna i Tiamat s fjälliga kompositionskropp och fick vart efter allt större utrymme tills de ungefär vid tidpunkten för uppföljaren till  A Deeper Kind of Slumber inte var mycket mera än en generad replik av Andrew Eldritch senare utgivningar. Nu kanske det verkar som om Tiamat är ett enmansprojekt och det är det i viss mån. Åtminstone om man ser till bandets medlemsomsättning och vem det är som skapar det mesta. Så väl textmässigt, musikmässigt, visuellt, och konceptuellt så är det just Johan Edlund som står som upphovsmakare. Han har dessutom alltid ett finger i burken då det gäller produktion. Om inledningsstycket i denna text anses vara pejorativt, är det bara för att försöka skapa någon sorts balans i reflektionen.  A Deeper Kind of Slumber är nämligen ett mästerv...