Inte nog med att vi fick vänta över fem år sedan senaste skivsläpp, försenades därtill The Last Will and Testament med en dryg månad. Detta på grund av diverse produktionsförseningar. I det här fallet gäller det produktion av hårdvara och inte den där processen med att skapa själva musiken. Musikproduktionen var nämligen klar redan i mars efter inspelningssessionerna på ansedda Rockfield i Wales.
De sju första låtarna är titulerade enligt de paragrafer ifrågavarande testamente läses. Avslutningsspåret har dock förärats med en urskiljande titel vid namn A Story Never Told.
Det är 25 år sedan Opeth gav ut sitt senaste konceptalbum (Still Life). Ett uttryckssätt som dock är relativt vanligt inom genren progressiv rock / metal. Det att Opeth tvingades till en senareläggning av utgivningsdatum kan kanske ses som tur i oturen i och med att utgivningen nu sammanfaller med 50 års dagen av Genesis konceptalbum The Lamb Lies Down on Broadway.
 |
| Travis Smith har skapat omslag till nästan alla Opeths skivor |
På tal om progressiv rock. Jethro Tull var i tiderna även de goda förespråkare av konceptalbum och ibland till och med parodierande av de samma. Bandets grand old man Ian Anderson bidrar med sin tvärflöjt på tre låtar och med spoken word fyra.
I och med att berättelsen lyfter fram flera karaktärer, har Mikael Åkerfeldt valt att inkludera lika många röstlägen och även om han som en av de mest diversiva sångarna i genren, hade klarat detta galant på egen hand, så hör vi (förutom nämnda Anderson) också Joey Tempests och Miriam Åkerfeldts (Mikaels dotter) röster. Mia Westlund lirar harpa och bidrar starkt till att förtydliga de orientaliska tongångar som dyker upp i valda partier. Dave Stewart som vid ett antal tidigare inspelningar har hjälpt Opeth med att arrangera stråkpartier gör så även denna gång. Nu talar vi inte om Dave Stewart från Eurythmics utan om den gamla brittiska proghjälten från band som National Health, Egg och Khan. London Session Orchestra levererar det som Stewart har arrangerat.
Det om gästspelen på skivan. Även om Mikael Åkerfeldt är Opeths master mind och protagonist så är resterande medlemmar ändå inga inhyrda musiker, utan var och en mer eller mndre långlivade i bandet. Det färskaste tillskottet är finländska batteristen Waltteri Väyrynen, senast känd från Paradise Lost. Det var sannerligen ett tillskott som heter duga! Att på ett så självklart och till synes obehindrat sätt ta sig an den hittills mest musikaliskt inrikata skivan, rent tekniskt sett, är en bedrift som säkert får föregångarna Martin Axenrot och Martin Lopez att lyfta på hatten. Även om Fredrik Åkessons utvecklingskurva knappast pekar särskilt brant uppåt längre, så håller åtminstone jag tummarna för att han är Opeths sista gitarrist bredvid Åkerfeldt. Det samma kan sägas om keyboadisten Joakim Svalberg. De två senast nämndas soloprestationer, i synnerhet i §6, tål att lägga lite extra fokus på. Vad gäller Opeth instrumentalister ligger nog Martin Mendez mig närmast hjärtat. Bassisten som har hängt med sedan tidigare nämnda album, Still Life, trakterar sitt instrument lika naturligt som om det vore en kroppsdel. För att uppleva detta till fullo rekommenderas varmt att ta del av denna ensemble live. Till exempel inkommande februari i Helsingfors.
The Last Will and Testament är kanske inte Opeths mest lättillgängliga. Men ha tålamod! Den växer för varje lyssning. Jag lovar
Favoritlåtar: §4, §5, §6
Genre: Progressiv rock / metal
Betyg: 4,1 / 7