Så här över 30 år senare kan vi konstatera att då Darkthrones debutalbum Soulside Journey spelades in i slutet av 1990, var det i första hand det svenska death metal soundet som stod för planritningen. Kanske snarare på grund av inspelningsomgivningen (Sunlight Studio) än direkt inspiration från Nihilist och Carnage. Men åtminstone så här med facit på hand kan man våga påstå att man redan då nog hade kunnat skönja en gnutta av vad som komma skulle.
Då debuten hade följt mallen för hur death metal skulle låta och se ut under tidigt 1990-tal, kan man med fog förstå Peacevilles reaktion då uppföljaren A Blaze in the Northern Sky presenterades för skivbolaget. Att så totalt frångå ett i genren beprövat framgångsrikt mönster med en tung, dynamisk ljudbild och jämförelsevis intrikata arrangemang till förmån för diskanta, monotona gitarrer pådrivna av ett lika monotont trumekipage, uppfattades säkert också av många fans som ett sätt att gräva sin egen grav (pun intended). Trots påpekande från skivbolaget vägrade Darkthrone (på den tiden ännu en kvartett) att åtgärda ljudbilden och hotade i sin tur att bryta sitt kontrakt med Peaceville till förmån för den norska bolaget Deathlike Silence Productions (som du kan läsa mera om i en kommande historia). Vad som sist och slutligen avgjorde till Peacevilles fördel vet jag inte, men produktionen hölls i alla fall intakt och i backspegeln kan vi ju konstetara att även A Blaze in the Northern Sky i sig är en del av planritningen för den norska black metallen som präglade åtminstone första halvan av 1990-talet.
Transilvanian Hunger då? Om vi nu för tiden ofta kritiserar unga musiker för att isolera sig i sitt musicerande, kan vi konstatera att också här gick Darkthrone i bräschen. Gylve Nagell (Fenriz) var 22 år då han komponerade, skrev hälften av texterna (andra hälften är nedplitade av Varg Vikernes, numera Louis Cachet) och spelade egenhändigt in plattans samtliga 8 låtar i Necrohell Studios i sitt sovrum. Sången lades senare till av Ted Skjellum (Nocturno Culto). Sedan dess en duo, såg Darkthrone till att nu skrapa bort absolut allt som kunde uppfattas som en dynamisk ljudbild. Att medvetet överge först Sunlight Studio (death metallens svenska Mecka) till förmån för Creative Studios (samma studio som Mayhem decenniet innan hade spelat in sin klassiska EP Deathcrush) för att till syvende och sist återfinna sig hemma igen, uppfattas gärna i mångas öron som en tillbakagång snarare än det som faktiskt var ett avgörande utvecklingssteg för Darkthrone. Då du lyssnar på Transilvanian Hunger för första gången kommer du med stor sannolikhet att aktivt påminna dig själv om att "det är så här det SKA låta".
Skivan som som sagt innehåller 8 låtar och sträcker sig till nästan 40 minuter måste uppfattas som den Norska Blackmetallens historiska höjdpunkt. Om inte försäljningsmässigt, så åtminstone vad gäller produktion och uttryck. Den som har hört någon av svenska Bathorys fyra första album, upptäcker genast var Darkthrones största musikaliska inspirationskälla ligger. Lägg till det små stänk av Schweiziska Hellhammer/Celtic Frost så har vi i Transilvanian Hunger den optimala hyllningen till den första vågens black metal.
Transilvanian Hunger utkom 17 februari 1994 och var bandets sista på skivbolaget Peaceville, innan de återförenades nästan exakt 12 år senare i och med utgivningen av The Cult Is Alive. Ett album som mer lyfter fram de crustpunkinslag som nog kan skönjas genom bandets hela karriär.
Genre: Norsk black metal