Fortsätt till huvudinnehåll

Album of the Year 2022

Bild
2000 Underworld - Everything, Everything
2001 Silverbullit - Citizen Bird
2002 Circle - Alotus
2003 José Gonzáles - Veneer
2004 Silverbullit - Arc Light
2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal
2006 Ben Frost - Theory of Machines
2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday
2008 Meshuggah - ObZen
2009 Maserati - Passages
2010 Killing Joke - Absolute Dissent
2011 Kreng - Grimoire
2012 Swans - The Seer
2013 Klaus Schultze - Shadowlands
2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale
2015 Everything Everything - Get To Heaven
2016 Swans - The Glowing Man
2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana
2018 Scars On Broadway - Dictator
2019 Tool - Fear Inoculum
2020 Paradise Lost - Obsidian
2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic
2022 Final - It Comes to Us All
2023 Steven Wilson - The Harmony Codex
2024 Everything Everything - Mountainhead

Justin K. Broadrick. Behöver man säga mer? Antagligen. Godflesh, Jesu, Head of David, Fall of Because eller Techno Animal? Nehej, inte det… Ok, Napalm Death. Justin var en av de tidiga medlemmarna och lirade gitarr på debutplattan Scums första sida.

Final är ett soloprojekt som alltid har funnits till hands vid sidan om allt annat. Sedan han var 13 år. Finals första utgivning såg dagens ljus redan i mitten av 1980-ralet och sedan dess har ett 50-tal kassetter, vinyler och CD-skivor släppts. Tre av dessa under 2022, två av dem album och ett av dessa är alltså mitt var till årets album 2022.

Det är sällan Justin bjuder på traditionella låtstrukturer och It Comes to Us All utgör inget undantag. Minst lika mycket noise som, låt oss jämföra med Godflesh, och vid en första lyssning helt i avsaknad av rytm (helt till skillnad från Godflesh då).

Men det som så ofta gör att Broadricks kompositioner är värda en andra och tjugonde lyssning, är att det varje gång framträder en ny dimension i ljudmattan. Vi får ta till uttryck som i sig kan verka ”artsy”, men jag vet inte annars hur jag ska formulera mig.

Eller vet ni vad. Det är nog den här gången som recensenten kommit till vägs ände. Lyssna själva för sjutton!
Av

Populära inlägg i den här bloggen

Album of the Year 2024

Av
2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...
Read more »

Fleshquartet - Fire, Fire (1996)

Av
 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...
Read more »

Tiamat - A Deeper Kind of Slumber (1997)

Av
Vid det här laget hade Johan Edlund sedan länge skakat av sig det svenska dödsmetallspöket som han sprang ur under sent 1980-tal. Senast efter debuten Sumerian Cry , integrerades de gotiskt inspirerade tongångarna i Tiamat s fjälliga kompositionskropp och fick vart efter allt större utrymme tills de ungefär vid tidpunkten för uppföljaren till  A Deeper Kind of Slumber inte var mycket mera än en generad replik av Andrew Eldritch senare utgivningar. Nu kanske det verkar som om Tiamat är ett enmansprojekt och det är det i viss mån. Åtminstone om man ser till bandets medlemsomsättning och vem det är som skapar det mesta. Så väl textmässigt, musikmässigt, visuellt, och konceptuellt så är det just Johan Edlund som står som upphovsmakare. Han har dessutom alltid ett finger i burken då det gäller produktion. Om inledningsstycket i denna text anses vara pejorativt, är det bara för att försöka skapa någon sorts balans i reflektionen.  A Deeper Kind of Slumber är nämligen ett mästerv...
Read more »