Ett band och en skiva som nästan alla har något sorts förhållande till. Om inte i övrigt så finns det knappast någon som undgått öppningsspåret Message in a bottle
Regatta de Blanc. Deras andra och i mitt tycke, klart bästa album innehåller en drös fenomenala kompositioner och inga dåliga. Perfekta exempel på att man med små medel (gitarr, trummor, bas och sång) kan skapa dynamiska ljudlandskap, men med en av världens bästa rytmsektioner är möjligheterna till det väl i det närmaste obegränsade.
Stings röst har aldrig hört till någon av mina favoriter, men sångarrangemangen är lika briljanta som bandets övriga instrumentering. På två spår överlåter han dock huvudmikrofonen till slagverkaren Stewart Copeland, som heller inte han kan skryta med någon fantastisk röst, men även här fungerar det i helheten.
Stings attack på basen är omisskännelig och är just en perfekt attack i stället för en aggression.
Favoritlåtar: The bed’s too big without you, Walking on the moon, No time this time
Genre: You tell me
Betyg: 5,8 / 7