Fortsätt till huvudinnehåll

Album of the Year 2018

Bild
2000 Underworld - Everything, Everything
2001 Silverbullit - Citizen Bird
2002 Circle - Alotus
2003 José Gonzáles - Veneer
2004 Silverbullit - Arc Light
2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal
2006 Ben Frost - Theory of Machines
2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday
2008 Meshuggah - ObZen
2009 Maserati - Passages
2010 Killing Joke - Absolute Dissent
2011 Kreng - Grimoire
2012 Swans - The Seer
2013 Klaus Schultze - Shadowlands
2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale
2015 Everything Everything - Get To Heaven
2016 Swans - The Glowing Man
2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana
2018 Scars On Broadway - Dictator
2019 Tool - Fear Inoculum
2020 Paradise Lost - Obsidian
2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic
2022 Final - It Comes to Us All
2023 Steven Wilson - The Harmony Codex
2024 Everything Everything - Mountainhead

Skriver, framför och producerar man all musik på en skiva, kan man ju lika gärna inkludera sitt eget namn i artistmonikern. Ämnar man sedan framföra det hela live, kan man ju lika gärna låta resten av bandnamnet hänga med från den självbetitlade debutplattan. Debuten som hur bra som helst hade kunnat toppa min Album of the Year 2008, är i mitt tycke snäppet vassare än denna uppföljare, men Meshuggahs mästerverk Obzen kan inte ignoreras i detta sammanhang.

Dictator spelades in redan 2012, men i och med att Daron Malakians huvudband System of a Down då turnerade flitigt och till och med spekulerade kring ny musik, förblev inspelningen kvar i studion. Och tur är väl det. Annars hade den åtminstone aldrig funnits med i detta sammanhang. 2018 känns skivan kanske dessutom mer aktuell än någonsin. Liksom i SOAD-sammanhang är Malakian inte heller här särskilt subtil i sitt uttryck. Vare sig musikaliskt eller textmässigt. Öppningsspåret Lives släpptes också som singel och intäkterna från den första veckans försäljning donerades till Hayastan All Armenian Fund vars syfte är att återuppbygga Armenines ekonomi och stöda regionens välmående.
Till skillnad från till exempel Serj Tankian (sångare i SOAD) tycks inte Malakian ha behov av större utsvävningar från det traditionella ljudlandskap som han levererat sedan slutet av 1990-talet, med tydliga spår från thrashmetallens glansålder i smidig mix med mellanöstern-aktiga toner. Så saknar man System of a Down, är Daron Malakian and Scars on Broadway ett ypperligt substitut. Likheterna dem emellan är betydligt större än skillnaderna.
Av

Populära inlägg i den här bloggen

Album of the Year 2024

Av
2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...
Read more »

Fleshquartet - Fire, Fire (1996)

Av
 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...
Read more »

Dismember - Like An Ever Flowing Stream (1991)

Av
I och med att death metallen redan under 1980-talet fick stadigt fotfäste på den svenska musikscenen, bestyrktes det svenska musikundret så till den grad att den svenska death metallens Big 4; Entombed, Dismember, Grave och Unleashed , måste debatteras ha ett nästan lika stort inflytande för genrens utveckling som thrash metallens dito; Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax hade för sin. Men den argumentationen tar vi en annan gång. Det säregna gitarrsoundet (där alla effekter på Boss Heavy Metal -pedalen vrids till 10 ), är ett kvitto på att också den svenska death metallen tidigt präglades av en kollektiv DIY-anda. Producenten Thomas Skogsberg och Sunlight Studio  är en annan gemensam nämnare som bidrog till att de, vid den tiden på uppåtgående skivbolagen, Earache och Nuclear Blast inte kunde hålla fingrarna borta från dessa svenska musiker, som de facto då ännu bara var tonåringar. Dan Seagrave är upphovsmakare till omslaget Dismember s debut Like An Ever Flowing S...
Read more »