Fortsätt till huvudinnehåll

Napalm Death - Utopia Banished (1992)

Dagens skivtips är Napalm Deaths fjärde fullängdare. Bandet, som inledde sin karriär ungefär tio år tidigare, hade redan vid det här laget genomgått otaliga medlemsbyten. Redan debuten Scum (1987) klarade sig inte oskadd från slitningar. Det numera klassiska albumet hade bytt ut nästan hela uppsättningen efter att A-sidan spelats in. Endast trummisen Mick Harris bidrar med en helhetsinsats.
Utopia Banished är Napalm Deaths första skiva med samma uppsättning som återfinns än idag. Gitarristen Jesse Pintado undantagen. Bandet genomgick under 1980-talet i princip lika många utvecklingssteg som medlemsbyten, men i och med Utopia Banished hade man, om inte nått vägs ände, kommit så pass långt i utvecklingen av det extrema uttrycket att det åtminstone inte på ett uppenbart sätt fanns stora steg att ta vidare.
Det extrema uttrycket ja? Det tidiga Napalm Death beskrivs bäst som crustpunk. Med influenser i band som Discharge och Amebix. Efter hand kompletterades uttrycket med ett mer death metal-aktigt sound, vilket kom att göra Napalm Death till pionjärer inom genren grindcore
Efter diverse amerikanska utsvävningar i death metallens förlorade uttryck på skivan Harmony Corruption, var NP alltså tillbaka på grindcorebanan med ett 15 låtar långt album på knappt 40 minuter. Melodier kan man söka i stjärnorna efter och vill man följa med i de samhällskritiska texterna, kan jag varmt rekommendera att plocka fram texthäftet.
För övrigt bör konstateras att Napalm Death är ett av de band som varit den mest inflytelserika under slutet av förra millenniet. Och då inte enbart inom sin egen genre. Fråga fast Jim Carrey
Favoritlåtar: Judicial Slime, Got Time to Kill, Contemptuous, Aryanisms
Genre: Grindcore/death metal
Betyg: 5,5 / 7

Populära inlägg i den här bloggen

Album of the Year 2024

2000 Underworld - Everything, Everything 2001 Silverbullit - Citizen Bird 2002 Circle - Alotus 2003 José Gonzáles - Veneer 2004 Silverbullit - Arc Light 2005 Bolt Thrower - Those Once Loyal 2006 Ben Frost - Theory of Machines 2007 Anna Ternheim - Leaving On A Mayday 2008 Meshuggah - ObZen 2009 Maserati - Passages 2010 Killing Joke - Absolute Dissent 2011 Kreng - Grimoire 2012 Swans - The Seer 2013 Klaus Schultze - Shadowlands 2014 Gnod - The Somnambulist’s Tale 2015 Everything Everything - Get To Heaven 2016 Swans - The Glowing Man 2017 King Gizzard & The Lizard Wizard - Flying Microtonal Banana 2018 Scars On Broadway - Dictator 2019 Tool - Fear Inoculum 2020 Paradise Lost - Obsidian 2021 Carbon Based Lifeforms - Stochastic 2022 Final - It Comes to Us All 2023 Steven Wilson - The Harmony Codex 2024 Everything Everything - Mountainhead Har du någonsin sett en film som känns som att du sett den tidigare? Som att varje scen som följer inte bara är självklart uppenbar, utan också som a...

Fleshquartet - Fire, Fire (1996)

 "Fläska på, grabbar" sa Thåström och så fick de heta det. Fläskkvartetten , eller Fleshquartet de gånger ställt in siktet internationellt. Officiellt bildat 1983. Samma år bidrog de med sina stråkar på Imperiets låt Alltid rött, alltid rätt och på den efterföljande turnén. Fem år senare gjorde de väl sin skivdebut under eget namn och egna kompositioner. Den plattan döptes till What´s Your Pleasure och på de tre låtar som innehåller sång, bidrar Freddie Wadling . Så som han skulle göra så många gånger under kvartettens karriär. Kvartett ska tas med en nypa salt. Lätträknade är de gånger som Fläskkvartetten uppträtt som en kvartett, men fyra var de killar som träffades under sina studier på Kungliga musikhögskolan i Stockholm redan på 1970-talet. Två violinister och två cellister med varierande musikaliska bakgrunder och inspirationskällor. Visst, ibland lirar de traditionell klassisk musik, men de egna kompositionerna är så gott som alltid kryddade med rock- och punkinf...

Tiamat - A Deeper Kind of Slumber (1997)

Vid det här laget hade Johan Edlund sedan länge skakat av sig det svenska dödsmetallspöket som han sprang ur under sent 1980-tal. Senast efter debuten Sumerian Cry , integrerades de gotiskt inspirerade tongångarna i Tiamat s fjälliga kompositionskropp och fick vart efter allt större utrymme tills de ungefär vid tidpunkten för uppföljaren till  A Deeper Kind of Slumber inte var mycket mera än en generad replik av Andrew Eldritch senare utgivningar. Nu kanske det verkar som om Tiamat är ett enmansprojekt och det är det i viss mån. Åtminstone om man ser till bandets medlemsomsättning och vem det är som skapar det mesta. Så väl textmässigt, musikmässigt, visuellt, och konceptuellt så är det just Johan Edlund som står som upphovsmakare. Han har dessutom alltid ett finger i burken då det gäller produktion. Om inledningsstycket i denna text anses vara pejorativt, är det bara för att försöka skapa någon sorts balans i reflektionen.  A Deeper Kind of Slumber är nämligen ett mästerv...